Till dig som jobbar på bibliotek - vad betyder ordet "tillgänglighet" för dig?

Att skriva lättlästa böcker är otroligt kul. Jag har skrivit lättläst nu sedan 2010 för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, för barn med läs- och skrivsvårigheter och för nyanlända. Ibland har det blivit så att böckerna har passat för flera grupper läsare, men när jag skriver böckerna så tänker jag alltid på vem läsaren är. Det gör jag för att läsningen för den personen ska bli så lätt och lustfylld som möjligt, för att i bästa fall skapa en mersmak för böcker. Jag vet när jag skriver att möjligheten att förstå en text varierar väldigt mycket mellan Lisa, 10 år, som är normalbegåvad med dyslexi, Mohammed, 36 år som är högskoleutbildad i Syrien och nu ska plugga svenska och Kalle, 27 år med Downs syndrom som kämpat hårt och länge för att lära sig läsa. Alla tre behöver lättläst, men innehållet och sättet att skriva för de här tre grupperna är naturligtvis väldigt olika.

Mina senaste böcker om Moa och Linus skrev jag med tankar på ungdomar och unga vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar. De säljer bra till biblioteken runt om i landet nu. Men det finns ett problem som uppstår när böckerna kommer till biblioteken och ska placeras. På de flesta bibliotek finns alla böcker för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar av alla möjliga slag i bibliotekets Äppelhylla. Och var finns Äppelhyllan? Jo, den finns på barnavdelningen. Så med andra ord måste Kalle gå till barnavdelningen för att hitta böcker som är skrivna för honom.

På vuxenavdelningen finns förstås en lättlästavdelning. Men då blir problemet att det finns ganska många böcker där, etiketten ”lättläst” är ett väldigt luddigt begrepp utan några fastställda och tydliga definitioner. Det finns bibliotek och bibliotekarier som jobbat med detta och som nu bygger en särskild Äppehylla på vuxenavdelningen. På Linköpings stadsbibliotek finns det en bibliotekarie, Anna Fahlbeck, som jobbar just med Äppelhyllor och tillgänglighet. Där finns böcker för vuxna med funktionsnedsättningar på vuxenavdelningen. Men på de allra flesta biblioteken i landet, även i stora städer, är det barnavdelningen som Kalle får gå till. Kanske är det därför Kalle inte går till bibblan så ofta?

Jag uppmanar nu alla bibliotek att jobba hårdare med tillgängligheten för den här målgruppen. Det finns idag fler läskunniga vuxna med funktionsnedsättningar än någonsin tidigare. De har ofta kämpat väldigt hårt för att lära sig läsa. Gör det lättare för Kalle att hitta de böcker som faktiskt finns och som är skrivna speciellt för honom.

(Bild från Linköpings stadsbibliotek.)

Ann Gomér

Författare och förläggare

Bona Signum AB